Därför bör alla förlossningsklinker vara intresserade av SAVE-studien

Här kommer mitt tredje inlägget om SAVE-studien. Idag tänker jag dela med mig av mina tankar om varför jag tycker att detta är en bra och viktig studie som vi gemensamt måste genomföra.

Till att börja med så vill jag påstå att vi inom förlossningsvården många gånger gör saker ”på rutin”. Vi gör det som vi alltid har gjort, punkt slut.

Förlossningsvården är ur den aspekten ganska rigid och gammalmodig och det är väldigt svårt att få till nya rutiner. Fråga mig jag har försökt i andra sammanhang 😊.

Att navla av barnet tidigt har man inom svensk förlossningsvård gjort i många år, och man gjorde så ända fram till 2008 då de första studierna om sen avnavling dök upp.

Sedan skedde faktiskt en förändring.

Mycket berodde på att många föräldrar hade hört talas om ”sen avnavling”, och skrev ofta i sitt förlossningsbrev som de hade med sig till förlossningen att de ville att barnet skulle navlas av ”sent”.

2008 blev det en rutin på de allra flesta kliniker i Sverige.

Att ta prover från navelsträngen - ett viktigt prov i vissa lägen

Man kan ana att detta med att navla av barnet tidigt gjordes för att man vid en tidpunkt började att ta prover från navelsträngsblodet, så kallade syra-bas prov efter födelsen.

Det är ett blodprov som tas från navelsträngen på alla nyfödda som rutin, och som speglar barnets mående de sista 20 minuterna innan födelsen. Om barnet inte mår bra vid födelsen ger detta prov mycket viktig information till neo-teamet som försöker hjälpa barnet. Har barnet exempelvis blivit utsatt för syrebrist i slutet av förlossningen, syns det i provet.

Många hävdar att det kanske räcker att ta provet från de nyfödda som inte mår bra vid födelsen?

Erfarenheten säger dock att om man inte har det som en rutin, att göra en viss sak, så är det svårt att komma ihåg att göra det när det verkligen behövs.

När situationen är stressad.

Därav att detta prov tas på alla nyfödda som rutin.

Hur gör man då?

För att ta det provet hävdar de flesta kliniker att man måste klämma åt navelsträngen för att kunna ta provet. Det vill säga ”navla av tidigt”.

Jag hävdar att detta inte är sant.

På min klinik tar alltid undersköterskan som bistår vid förlossningen provet. Hon tar tag i navelsträngen med sin hand och tar ett litet blodprov från artären och ett från venen. Sedan släpper hon navelsträngen.

Provet körs sedan i en ”syra-bas maskin” som finns på förlossningen, och svaret får man på ett par minuter. Det innebär att vi på min klinik inte navlar av utan cirkulationen kvarstår.

Detta innebär vidare att man i lugn och ro kan vänta åtminstone de tre minuterna som olika studier inom ämnet har visat är det bästa.

Om barnet mår dåligt när det föds

Vi måste komma ihåg att de allra flesta barn mår bra när de föds.

Det är ett faktum.

Dock är det så att ungefär var 10:e nyfödd i Sverige behöver hjälp att komma i gång att andas. Detta med sen avnavling som har gällt inom svensk förlossningsvård sedan 2008 gäller då inte de barn som mår dåligt när de föds.

Dessa barn gör vi precis som vi gjorde tidigare. Vi klipper av navelsträngen och flyttar barnet till ett angränsande rum där det finns ett barnbord med alla möjliga hjälpmedel.

I SAVE-studien bryr vi oss om denna grupp lite extra. Teorin i studien är att dessa barn behöver navelsträngscirkulationen kanske ännu mer än de friska barnen.

Teorin är att så länge moderkakan sitter fast mot livmoderväggen och fungerar ger mamman barnet syrerikt blod vi moderkakan och navelsträngen. Detta samtidigt som vi försöker hjälpa barnet med extra syrgas mm.

Moderkakan lossnar ju så småningom och kommer ut, men fram till dess har den en funktion. För mig låter det som något väldigt klokt och bra. Dessa barn behöver extra omsorg det är helt klart.

I SAVE-studien tar vi in alla hjälpmedel på en ”pelare” på förlossningsrummet, och om barnet inte mår bra när det föds så påbörjas det att hjälpa barnet omgående.

Med intakt navelsträng.

Ytterligare en fördel med detta är att barnet stannar nära sina föräldrar. Föräldrarna blir mer delaktiga på detta sätt.

Jag hoppas verkligen att denna studie ska ändra vårt synsätt och vårt handhavande av de barn som kanske har en tuffare start i livet än andra.

Vad mer kommer SAVE-studien att ge?

Utöver det vanliga kliniska omhändertagandet av barnet så kommer vi i SAVE-studien be om föräldrarna hjälp.

De kommer att få en enkät att fylla i när barnet är 4 respektive 12 månader. Denna besvaras i pappersform eller via en Web-sida där föräldrarna då kommer att behöva logga in för att säkerställa identiteten.

Pappersenkät kommer att kunna skickas ut per post vid behov, till exempel om familjen inte har internetuppkoppling eller önskar fylla i via en pappersenkät av andra skäl.

Dessa enkäter som alla får handlar om barnets utveckling. De barn som fötts med en konstaterad syrebrist kommer också att kallas till en standardiserad neurologisk undersökningar, en så kallad neurokognitiv utvärdering vid 2 respektive 5 års ålder.

Tidigare studier har visat att barn som navlats sent har mindre blodbrist som barn, vilket självklart är viktigt. De har också en bättre kognitiv förmåga jämfört med de som är tidigt avnavlade. För mig är detta kanske det absolut viktigaste!

Jag undrar om vi inte i en framtid kommer titta tillbaka till denna tid när vi navlade av tidigt och undra vad vi sysslade med egentligen.

SUCCES

En uppföljare till SAVE-studien är på gång, SUCCES-studien. I den studien kommer samma sak att ske även vid akuta kejsarsnitt.

Det innebär att barnet plockas ur kvinnans livmoder, man behåller navelsträngen intakt och påbörjar att hjälpa barnet på plats, inne på operations salen.

Succés är fortfarande i utvecklingsstadiet, och det kommer dröja några år innan den kör i gång. Jag tror stenhårt på detta.

Barn som inte mår bra när de föds har behov av den hjälp de kan få från sin mamma, och dessutom hjälp av oss ”utifrån”.

Men som sagt, att förändra rutiner är svårt. Framför allt inom förlossningsvården.

Fortsättning följer,

Doktor Eva