Allt du behöver veta om induktioner

Kommer ni ihåg att jag tidigare funderade över hur länge man egentligen ska vara gravid? Om man då ska starta en förlossning. Hur gör man det då på enklaste sätt? Att starta en förlossning kallas för induktion. Vad innebär en induktion egentligen? Varför fungerar det superbra ibland och inte alls vid andra tillfällen? Det har varit några artiklar om detta ämne i medie på sistone så därför känns det som det perfekta tillfället att ta upp detta.

Definition: Förlossningsinduktion

En förlossningsinduktion innebär åtgärder för att starta värkarbetet innan förlossningen startat spontant. Mekaniska åtgärder (att ta hål på fosterhinnorna eller att föra in en liten kateter i livmoderhalsen som blåses upp just innanför inre livmodermunnen), eller med läkemedel (prostaglandiner, prostaglandinanaloger, eller oxytocin).

Induktion

Vi har ju tidigare konstaterat att andelen induktioner har successivt ökat såväl nationellt som internationellt. Ett skäl till detta är en allmän önskan om att vilja reducera risken för graviditets- och förlossningskomplikationer så mycket som möjligt. Detta genom att man inte låter graviditeten fortgå längre än till en viss graviditetslängd.

Samtidigt vet vi att en induktion innebär en onaturlig igångsättning av en förlossning som ännu inte är mogen att starta spontant. Detta vet vi i förlängningen kräver ett större behov av vårdresurser än en förlossning som startar spontant.

Opublicerade data från Göteborg visar att inducerade förstföderskor var dubbelt så länge på förlossningen innan de födde (18h) jämfört med dem som startade i en spontan förlossning (9h). För omföderskor var siffrorna något lägre (9 respektive 3 h).

Det kan inte heller uteslutas att en igångsättning i vissa fall kan innebära en ökad risk för komplikationer, både för mor och barn. Det är därför viktig att granska evidensen, alltså vilka för- och nackdelar som finns vid startandet av en förlossning på medicinsk väg och då kanske framför allt vad som gäller de olika metoderna som erbjuds.

Om och när induktion ska erbjudas eller rekommenderas variera förstås med den enskilda kvinnan och är ofta beroende av flera faktorer. Beslutet ska alltid tas individuellt och i samråd med kvinnan och hennes partner.

Det är dock viktig att det finns generella ramar och riktlinjer så att vi handlägger kvinnor med liknande problematik på samma sätt. Detta är viktigt för att rutinerna ska kunna fungera när man från mödravården ska hänvisa olika patientgrupper till förlossningsklinikerna.

Syftet

De flesta gånger vi försöker att starta en förlossning innan den startar spontant gör vi det på medicinska indikationer, och då som en preventiv åtgärd med avsikt att reducera risk för komplikationer.

Vi pratar här om kvinnor som har gått en eller två veckor över BP, dvs beräknad förlossningstidpunkt, eller som har någon medicinskt komplicerande åkomma som exempelvis graviditetsdiabetes eller graviditetesklåda så görs detta primärt för att reducera risken för att fostret ska dö i mammas mage innan förlossningen (IUFD) hos grupper som har en ökad risk.

Syftet kan (som vid stort barn) också vara att minska risken för förlossningskomplikationer, genom att förlösa vid en förmodat mer gynnsam graviditetslängd, och ett förhoppningsvis lite mindre foster.

Vid havandeskapsförgiftning är syftet både terapeutiskt eftersom moderns tillstånd som regel normaliseras inom några dagar efter förlossningen, men avser också att minska risken för försämring av moderns tillstånd i sin sjukdom vid fortsatt graviditet.

Risker

De är framför allt två risker som man måste ta hänsyn när vi bestämmer om en kvinna ska induceras i förtid eller inte. Den ena är risken för värksvaghet/misslyckad induktion. Det vill säga att man ger alla mediciner eller liknande åtgärder men ingenting händer utan ett akut kejsarsnitt måste utföras. Oftast efter många timmar med hårt arbete, och ibland med en känsla av misslyckande hos kvinnan som ska föda.

Å andra sidan finns också en risk för ett alltför intensivt värkarbete (överstimulering). Båda dessa tillstånd kan resultera i behov av att förlösa med ett akut kejsarsnitt. Dessa risker är beror på olika bakgrundsfaktorer hos kvinnan men också vilken av metoder som man försökt använda för induktion. En svensk studie visade att det var 2–3 ggr ökad risk för akut kejsarsnitt vid induktion jämfört med en spontant startad förlossning.

Summering

Det är många kvinnor som har genomgått en induktion som kan vittna om att det är väldigt tufft oct gör mycket mer ont, och att värkarna blir mer smärtsamma och intensiva. Det finns därför för- och nackdelar med induktioner och alla dessa bör diskuteras mellan mamman och mödravården innan något beslut tas.

Fråga din barnmorska om du har några funderingar om induktioner eller skriv till mig på vår Facebook-sida.

Fortsättning följer inom detta ämne.

Doktor Eva